joy / confessions pt. 2
Som jag tidigare nämnde vaknade jag 06.15. Och jag vaknade av mensvärk. Underbar start på min första ordentligt lediga dag på ca två veckor. Verkligen. Det var precis vad jag behövde nu. Men så kollade jag in på James Morrisons YouTube-sida. Och vad hittar jag? Musikvideon till You make it real. Åh. All mensvärk var som bortblåst (okej, inte riktigt, men nästan iallafall). Allvarligt, den där grabben (som är äldre än mig, men skitsamma) har överträffat sig själv. Igen. Hur ens det är möjligt, men han har sannerligen lyckats. Och här är beviset. Men nu har jag lite confessions att göra, gott folk!
- Jag är en sann korsordsnörd, älskar att lösa korsord. På ett villkor: att jag klarar av dom. Få saker gör mig mer galen än om jag inte klarar av ett korsord, i synnerhet om det bara är 1-2 rutor kvar. Jag blir tokig. Därför brukar jag oftast lösa korsorden som finns i VeckoRevyn, dom är precis lagomt svåra för mig.
- Jag älskar gospel. Jag är dock inte troende på det planet, så för mig betyder inte texterna alltför mycket. För mig representerar texterna glädje, men jag tror ju inte på det som jag faktiskt sjunger om. Men, det finns inte en bättre känsla än att stå mitt i en kör och sjunga gospel. Man blir inte bara glad själv, utan man förmedlar glädje till publiken, vilket är mitt mål med musiken, att kunna förmedla nånting till publiken, oavsett om det är glädje, sorg, hat, kärlek, bara dom känner nånting.
- Jag har en otrolig scenskräck. Finns få saker som skrämmer mig mer än att framträda inför folk, oavsett om det gäller att sjunga, prata eller vad jag nu ska göra. Det är till och med så att det slår höjd- och fjärilsfobin. Åtminstone nästan. Jag är alltid sjukt nervös innan, skakar, kan inte sitta still, dricker hela tiden (vilket i sin tur leder till att jag springer på toa stup i kvarten) och jag pratar hela tiden. Dock brukar det försvinna så fort jag satt igång, men sekunderna innan, åh, det känns som att jag ska svimma på fläcken.
- Jag äter löjligt dåligt. Vilket kanske är varför jag inte klarar av att se Du är vad du äter, för jag får fruktansvärt dåligt samvete. Okej, jag äter inte på långa vägar så dåligt som deltagarna i programmet, men det är tydligen nog illa för att jag ska få dåligt samvete. Och jag har försökt att bättra mig, tro mig. Men jag lyckas falla tillbaka every time.
- Jag läser/skriver hellre på engelska än svenska. Det gäller både tidningar och böcker. Om läsningen, alltså. Så om jag har goda valmöjligheter köper jag hellre ett utländskt magasin än flera svenska. Och det är faktiskt något jag rekommenderar starkt. De utländska tidningarna innehåller så otroligt mycket mer än de svenska. Visserligen kostar dom det dubbla, men det är värt det. Jag brukar slå till på TeenVogue (ni vet, där Lauren "LC" Conrad gör praktik i serien The Hills), brittiska Glamour eller ElleGirl, som jag tyvärr inte kan hittra någonstans inom sveriges gränser längre. Seventeen har jag också köpt någon gång. Och gällande böckerna har jag inte köpt en bok på svenska på evigheter. Och boken jag betalade åt mamma igår av Mari Jungstedt räknas inte. Jag köper inte böcker/tidningar så ofta jag skulle vilja, så då det väl blir brukar jag unna mig något utländskt istället. Plus att man får lite extra språkkunskaper.
- Sist jag hade min naturliga hårfärg var i sexan. Den naturliga hårfärgen är för övrigt blond. Nu är jag ju blondin igen, men det tog mig nästan fem år att go back.
- Jag brukar köpa kläder från barnavdelningen ibland. Nu talar jag dock om kläder som jag faktiskt kan ha, det är inte så att jag pressar mig in i för små kläder för att kunna skryta om att jag fortfarande kan ha kläder som är för 13-14-åringar. Plus att jag egentligen bara köpt ett plagg - en randig tunika från Lindex - så det är inget jag gör regelbundet heller.
- Min dröm är att flytta utomlands, helst New York eller Sydney och arbeta med något inom journalistik eller musik.
- En av mina största förebilder är Ebba von Sydow, för att hon är en ung tjej med mycket skinn på näsan som får ta emot så otroligt mycket kritik, men ändå lyckas skaka av sig det. Plus att hon har en garderob to die for. Inte för att jag faktiskt sett den, men hon ser alltid helt stunning ut, så man kan ju inte direkt vänta sig något annat av den övriga garderoben. Plus att hon vågar dissa stora trender, även om ALLA har dom. Vilket verkar vara ovanligt i modebranschen ...
- Jag är en riktig sucker för alla kändispar av någon udda anledning; Joel och Nicole, Ashlee och Pete, Heidi och Seal, Emma och Henrik osv.
- Jag gillar att chockera folk. Inte på den nivå att jag går fram till någon random människa på stan och flashar diverse privata kroppsdelar, utan mer i sånt jag gillar, som brukar vara lite oväntat. Seriöst, ni anar inte hur roliga miner de killar jag berättat att jag älskar hockey för, samtidigt som jag varit klädd i klänning, kjol eller nåt typiskt girlie. Fruktansvärt roligt.
- Av någon anledning brukar de filmer som alla filmkritiker hyllar inte falla mig i smaken. Med vissa undantag, förstås. Walk the line är ett lysande exempel på en film som både jag och filmkritikerna älskar. På smällen likaså.
- Fro-Yo (Frozen Yoghurt = frusen yoghurt) är något utav det godaste som finns. Tyvärr är goda sådana svåra att få tag på.
- En av mina favoritsysslor är att sitta och glo på olika webshoppar. Jag köper aldrig nåt, jag älskar bara att kolla. Och ibland visa något jag verkligen gillar på bloggen. Eller för mamma, i hopp om att man kanske får något trevligt i present/julklapp ... Exakt när mamma skulle få för sig att ge mig en Marc Jacobs-klänning eller ett par Seven-jeans vet jag inte, men jag har mina starka aningar att det inte skulle vara någon gång inom en snar framtid. Tyvärr.
- Glass är en riktig guilty pleasure för min del. I synnerhet Ben & Jerry's. Ja, jag hör till den skara idioter som faktiskt har spenderat 50 kronor på en halvliter glass. Å andra sidan, ni som inte smakat, ni idioter som inte lagt ut 50 kr på glass för att ni anser att "det finns glass som är minst lika god som den som kostar tio gånger mindre." Tro mig, det gör det inte. Visst, det finns mycket glass som är god, men ingen slår B&J. Åtminstone inget utav de svenska märkena. Eller okej, Carte D'Or (eller heter dom så?) Rocky Road eller den med Daim är inte dålig. Och inte heller den där Brownie nånting.
- Jag är något utav en reamästare. Eller okej, jag har aldrig lyckats göra något sensationellt fynd egentligen, inte något sånt där klassiskt som man "bara måste ha" enligt alla modebloggar och stora magasin. Däremot lyckas jag ofta hitta saker jag verkligen vill ha på rean. Det var faktiskt ett bra tag sen jag köpte ett plagg själv till fullt pris.
