no need to worry,

verkar det som. Håret var tydligen inte längre på ena sidan, enligt mamma var det bara en synvilla. Vilket gjorde mig ganska lättad. Fast vem skulle inte bli lättad?

Jag vet att jag sade att OS inte riktigt var min grej för någon dag sedan, men jag är nästan villig att ta tillbaka det. Nästan. Igår kollade jag på finalen i dubbel-tennis, spännande! Och sen såg jag ett simlopp med superamerikanen Michael Phelps. Jag har ju hört och läst att killen ska vara helt otrolig. Det var inte förrän jag såg det med egna ögon som det verkligen gick upp för mig: han är helt otrolig. I början av loppet, som var 100 meter fjäril, jag såg gick det rätt dåligt, han låg sjua som sämst. Sen efter vändningen hände det någon, han fick en helt otrolig fart, och vips så låg han tvåa, och jag tror att alla var helt säkra på att det skulle bli hans slutplacering. Yeah, right. I slutspurten öste han på som tusan, och lyckades sträcka ut armarna och helt enkelt ta i kanten före sin motståndare, och så vann han alltså loppet. Det är vad jag kallar kämpaglöd.Även fast han fick en ganska dålig start slutade han inte att ge allt. Underbart. Och tidigare imorse tog han sitt åttonde guld, och blev därmed historisk, som den första att ta så många guld under ett OS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0