för långt bort för en kram
andra gången jag börjar grina idag. Känslorna bara svämmar över, gång på gång. Läs Saras blogg så kanske ni får ett hum om varför jag grinar igen? Eller nej, det gör ni mest troligt inte, men ändå.
Vi har känt varandra i närmare 2 år, jag och Sara. Lärde känna tjejen då vi började i samma klass hösten 2007, då båda började estetiska programmet på Björknäsgymnasiet i Boden. Vet inte exakt hur det gick till, men vi fann varandra väldigt snabbt, redan efter första veckan var vi rätt tighta, och jag gissar att vi var en av dom första att hitta varandra i våran klass. Och på den banan har det varit. Vi har lite speciell kommunikation, jag och Sara. Vi pratar om det mesta, men inte allt. Men ändå så har vi alltid rätt bra koll på vart vi har varandra. Man skulle säga att vi kommunicerar via telepati eller något, vi säger inte så mycket om hur vi mår, men ändå så har vi ett litet hum om när den andre mår mindre bra, och vi vet att vi har den andre att prata med och gråta ut till ifall det är något som bekymrar oss, vilket är en trygghet att veta, även om man sällan utnyttjar det. Eller ja, jag har ju gjort det ett par gånger, haha. Jag är lite mer utav en crybaby än vad Sara är, om man säger så. Men iallafall, hon är världens bästa tjej, har delat många roliga stunder med henne, och jag är ganska säker att det kommer bli fler.
PUSS, på dig hjärtat! <3
Jag börjar grina när jag läser det där Ida! Det är så vackert :)
Vi håller i hop i vårt och torrt <3 <3 <3
