gonna dance with somebody

Ibland känner jag mig hemskt bortskämd. Inte på den materiella fronten, men på ... Privatslivfronten. Jag har oförskämt fantastiska vänner, en underbar familj och världens bästa klass. Även om jag inte är någon mästare på att visa det så ska dom det beträffar veta att jag är så tacksam för att att dom (ni, ifall någon utav er nu läser det här) finns i mitt liv och för att dom ställer upp för mig ofta nog för att jag ska känna mig som en bortskämd snorunge. Men, det jag hoppas att alla vet är att jag är mer än villig att ställa upp för dem när dom behöver det, känns som att det är det minsta jag kan göra.

På sista tiden (läs: senaste veckan) har jag haft väldigt lätt till tårar. Om jag säger så här; efter den här veckan gruvar jag mig inför den dagen jag blir gravid. Herregud, jag kommer vi vara ett vandrande, känslomässigt vrak. Men jaja, det är ett senare bekymmer. Så sent som idag började jag grina av det här. Jag nämnde väl att jag har världens bästa vänner?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0