in a moment everything can change
Jag tror inte att folk - jag själv är inkluderad - alltid inser hur snabbt ens liv kan förändras. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Folk får cancer, skadas i bilolyckor, överlever flygolyckor, förlorar en vän/förälder/närstående. Och ändå så sitter man (ja, jag syftar helt och hållet på mig själv) och gnäller över att vädret är dåligt, näsan är lite rinnig eller att ett litet myggbett kliar. Jag skäms för att jag tar livet för givet, att jag väntar mig att jag ska vakna imorgon och kunna gå på mina friska ben. Givetvis är det ju något jag försöker ändra på, och hela tiden tänka på, men det är verkligen svårt! Och det tror jag att de flesta kan relatera till, för ända tills man hamnar i den situationen som förändrar ens liv dramatiskt så känns mottot "carpe diem" (fånga dagen) oerhört långt borta. Men jag försöker. Jag vill ju vara lite mer edgy, våga mer, leva mer. Bli fearless, helt enkelt. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att det kommer dröja länge, länge innan jag vågar ta de chanser jag idag tvekar för att ta. Men jag ska ta mig dit, jävlar i mig att jag ska!
