say it all over again

bah, helt plötsligt känns Trästocks väldigt avlägset. Jag sitter och nyser och snorar för kung och fosterland. Men, om det blir av att åka så ska jag banne mig ta mig samman, ta mig i kragen. Jag ska jävlart inte stanna hemma om det blir att dom åker. Never. Om bara skitungen upstairs kunde vakna och make a call eller två, så man vet om kalaset är kirrat eller ej. Jaja, jag får väl snällt vänta. Eller så ringer jag och väcker henne, hehehe...

To be continued.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0