just call my name and I'll be there
tralala, nu befinner jag mig i mitt andra hem, pretty much; Piteå. Ska senare åka in till stan, lämna in min darling telefon på lagning, sen strosa runt lite. Är sugen på att inhandla något på sommarrean som pågår lite överallt. Köpte en galet snygg klänning på Lindex tidigare i veckan. Klänningen har ett underbart mönster, som var största anledningen till att jag såg den i första taget, som går i havsgröna och djupt turkosa nyanser, med små inslag av rosa och lila. Kort sagt: galet snygg klänning, helt enkelt. Dessvärre är klänningen småt avancerad både fram- och baktill, med djup ringning på båda sidorna = vad tusan har man för bh till?! Och att köra utan bh känns ej aktuellt, och kommer inte att bli aktuellt inom en snar framtid heller. Såvida inte mina bröst skulle chockväxa över en natt eller två. Men det känns inte särskilt troligt. Så jag kommer minsann att jaga med ljus och lykta efter en bh som funkar till klänningen. Planen är väl att klänningen ska bäras under någon av PDOL-kvällarna, men det återstår att se om bh-problemet löser sig eller ej.
Jag är en av de som inte riktigt fattat att en av vår tids största musiklegender (jag tror ni vet vem jag pratar om) gick ur tiden i slutet av Juni. Gissningsvis så har de allra flesta något speciellt minne, med anknytning till någon utav hans låtar. Jag tillhör den skaran, utan tvekan. Första dagen i 6-års. Lite nervös, väldigt blyg. Var första barnet dit, mamma kunde inte stanna, hon skulle jobba. Fick låna en stencool, gul freestyle som spelade - just precis - Michael Jackson. Inget speciellt med det, kanske ni tänker nu? Jaja, låt oss spola fram någon timme då. Ett litet, blont yrväder knackar mig på axeln och frågar om han får lyssna lite. Det hade jag inga större problem med, och lät han lyssna lite. Det ena ledde till det andra, och jag började prata med det lilla yrvädrets familj, i synnerhet hans äldre bror, och efter den dagen var jag och den nyss nämnda brodern oskiljaktiga. Och idag, tolv år senare då? Japp, fortfarande tighta till tusen. Så på något vis skulle man nästan kunna säga att Michael Jackson förde oss samman. Även om det säkert förr eller senare skulle ske, med tanke på att vi gick i samma klass flera år framåt. Men point is är att detta är något jag kommer vara tacksam gentemot Jackson i all evighet.
Jag är en av de som inte riktigt fattat att en av vår tids största musiklegender (jag tror ni vet vem jag pratar om) gick ur tiden i slutet av Juni. Gissningsvis så har de allra flesta något speciellt minne, med anknytning till någon utav hans låtar. Jag tillhör den skaran, utan tvekan. Första dagen i 6-års. Lite nervös, väldigt blyg. Var första barnet dit, mamma kunde inte stanna, hon skulle jobba. Fick låna en stencool, gul freestyle som spelade - just precis - Michael Jackson. Inget speciellt med det, kanske ni tänker nu? Jaja, låt oss spola fram någon timme då. Ett litet, blont yrväder knackar mig på axeln och frågar om han får lyssna lite. Det hade jag inga större problem med, och lät han lyssna lite. Det ena ledde till det andra, och jag började prata med det lilla yrvädrets familj, i synnerhet hans äldre bror, och efter den dagen var jag och den nyss nämnda brodern oskiljaktiga. Och idag, tolv år senare då? Japp, fortfarande tighta till tusen. Så på något vis skulle man nästan kunna säga att Michael Jackson förde oss samman. Även om det säkert förr eller senare skulle ske, med tanke på att vi gick i samma klass flera år framåt. Men point is är att detta är något jag kommer vara tacksam gentemot Jackson i all evighet.
Kommentarer
Trackback
