ta på dig dansskorna

tjong i medaljongen, sitter och dunkar Movits! för fulla muggar, jag döööör, vad dom är bra! Ja, jag vet, att jag tjatar, men om ni inte sett dom live så vet ni inte vad ni missat. Såg dom för andra gången nu i fredags och tightare liveband får man tamigfan leta efter. Det är blås, fräna beats och en galet skillad frontman. Svårt att inte gilla, liksom. Funderar starkt på att klicka hem skivan från cdon.com, om jag inte hittar någon som säljer den här i staden. 139 kr för en platta värd så mycket mer får ju inte ses som något annat än ett kap. Grabbarna i bandet, som för övrigt kommer från mina hemtrakter (2 av killarna kommer från Luleå och den tredje från Piteå, jag är född och delvis uppväxt i den sistnämnda staden, bodde i säkert 10 år i den förstnämnda). Uppfriskande med ett så bra band här uppifrån, tyvärr finns det alldeles för få sådana.

Dagen idag har varit en riktigt bra sådan, även fast den började sisådär. Försov mig till 07.40, dvs tjugo minuter före arbetsdagens början. Dessutom är jag hundvakt, så jag hade en mucho kissnödig vovve att promenixa med. Kastade på mig kläderna, tog jycken på en promenad innan jag cyklade till jobbet, då klockan stod 07.55. Drygt 10 min senare, alltså 08.05 tryckte jag på handbromsen utanför jobbet. Och då hade varken Göran eller Cathrine anlänt = jag var inte ens sen. Eller ja, det var jag ju, men eftersom vi inte hade börjat så räknas det inte. Nöjd tjej! Snabbt möte i soffan, sedan ett snabbt rep av låtarna vi skulle köra på Åcenter idag, sedan blev det en massa bus ute på gården som involverade mig själv, Sara, Julia, Olle, Tim och Nikolaj och en volleyboll. Sedan tog vi lunch, men det blev en spontantripp till Tim där vi förtärde lunch och sen satt vi i Tims rum och dunkade musik och surrade innan vi drog till skolan igen, hämtade lite grejer och drog till Åcenter. Och hör och häpna: jag tror tamigfan att vi började våran spelning i tid! Det om något är ett stort jäkla mirakel. Kommer faktiskt att sakna sommarjobbet, man har blivit som en liten familj. Cathrine - våran handledare - är den snälla, hjälpsamma mamman, och vi andra, alltså jag, Sara, Julia, Olle, Tim och Nikolaj är dom jobbiga, gnälliga barnen. Haha. Ni skulle höra oss i minibussen på väg till och från spelningar (samma sak gäller turer till Tim osv), man blir knäpp av mindre! Nu ska jag bara njuta av det som är kvar av veckan, busa med gullungarna och skratta så mycket som möjligt. Och åtminstone de två sistnämnda lär ju bli nada problem.

Nu ska jag fortsätta hålla tummarna på att grabbarna drar ihop lite volleybollir, en favorit i repris, liksom.

tjarå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0