Never knew i could feel like this

Tjipp tjipp, gott folk. Hade tänkt försöka mig på Moulin Rouge utan att börja gråta. Jag vet ju själv att det inte kommer att gå, jag är bölarnas bölare då det gäller sorgliga filmer. Eller, filmer över huvudtaget. Dom behöver inte vara speciellt sorgliga. Jag fäller en flod tårar ändå. A walk to remember. The Notebook. Moulin Rouge. Helens små underverk. Pearl harbor. Titanic. Ja, ni fattar, vad det än är för film så grinar jag, pretty much. Och för att verkligen höja den tragiska "ensam-singeltjej"-feelingen tänkte jag käka en massa gott under tiden, glass och choklad. Mummaa for sure, hehe. Lite tragiskt att sitta där och trycka själv, men det var inte så noga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0