SUNDAY
vaknade chockerande tidigt, runt 8-tiden, med tanke på att jag inte kom i säng förrän där kring 2 i natt. Låg och läste ett tag ur Breaking dawn och lyssnade på musik innan jag somnade gott. Vet inte varför, men jag sover alltid så himla bra här. Vet inte om det beror på att jag känner mig hemma och bekväm här, men gott sover iallafall. Och tacka gud för det, ingen har nog missat hur grinig och jobbig jag blir om jag inte får sova tillräckligt länge.
Idag är det Alla hjärtans dag, om nu någon missat det. Inte direkt min favoritdag, om man uttrycker det så... Jag vet inte, tycker det bara är en överskattad dag, helt enkelt. Som singel - vilket i mitt fall är dagens verklighet - känner mig sig bara ensam och patetisk och i en relation är man väl i stort sett tvingad att göra något speciellt. Butikerna blir totalt överfyllda av små, fluffiga nallebjörnar som håller i ett hjärta med orden i love you i något snirkligt typsnitt, choklad, geléhjärtan och Gud vet vad. Och resturanger över hela stan blir överbokade. Blomsterbutiker säljer rosor som aldrig förr, röda sådana förstås. Men nej, jag vet inte riktigt.. Måste man verkligen ha ett kalendermärkt datum för att vara lite romantisk? Kan man inte överraska sin käresta en vanlig torsdag med en hemmalagad middag och en bukett tulpaner? Nej, för tusan, nu tycker jag att ni gör så här: skrota Valentine's day, och var lite överraskande och gör det några dagar före eller, om man är lite modig, efter. Grejen med Alla hjärtans dag är ju att man nästan väntar sig någon form av romantisk, kärleksfull uppvaktning, och förväntningar (kan tänka mig att de är rätt höga en dag som denna) brukar ofta leda till besvikelse.
Vad tycker ni om Alla hjärtans dag? Håller ni med mig, eller hur ser eran åsikt ut? Tell me!
nu ska jag fortsätta på min cyniska bana och lyssna på den grymma låten Heartbreak warfare.
Idag är det Alla hjärtans dag, om nu någon missat det. Inte direkt min favoritdag, om man uttrycker det så... Jag vet inte, tycker det bara är en överskattad dag, helt enkelt. Som singel - vilket i mitt fall är dagens verklighet - känner mig sig bara ensam och patetisk och i en relation är man väl i stort sett tvingad att göra något speciellt. Butikerna blir totalt överfyllda av små, fluffiga nallebjörnar som håller i ett hjärta med orden i love you i något snirkligt typsnitt, choklad, geléhjärtan och Gud vet vad. Och resturanger över hela stan blir överbokade. Blomsterbutiker säljer rosor som aldrig förr, röda sådana förstås. Men nej, jag vet inte riktigt.. Måste man verkligen ha ett kalendermärkt datum för att vara lite romantisk? Kan man inte överraska sin käresta en vanlig torsdag med en hemmalagad middag och en bukett tulpaner? Nej, för tusan, nu tycker jag att ni gör så här: skrota Valentine's day, och var lite överraskande och gör det några dagar före eller, om man är lite modig, efter. Grejen med Alla hjärtans dag är ju att man nästan väntar sig någon form av romantisk, kärleksfull uppvaktning, och förväntningar (kan tänka mig att de är rätt höga en dag som denna) brukar ofta leda till besvikelse.
Vad tycker ni om Alla hjärtans dag? Håller ni med mig, eller hur ser eran åsikt ut? Tell me!
nu ska jag fortsätta på min cyniska bana och lyssna på den grymma låten Heartbreak warfare.
Kommentarer
Trackback
