SO I REACH FOR YOU

MMMMHM, det blev en magisk seger igår i Coop Arena. Det fullkomligt kokade i arenan, både på och utanför planen. Det var nog två ganska revanschsugna lag som skulle mötas där på planen, sedan det slutade 1-1 sist de möttes. Det lag som gick segrande ur fighten blev Luleå, och det var en klart välförtjänt seger. 5-2 blev slutresultatet, och under resan till den där underbara segern bjöds vi bl a på en hejdundrande fight, med ett flertal utvisningar + 2 matchstraff som resultat. Detta var inget som hindrade Luleå dock, utan dem gjorde istället som så att de ökade sin ledning från 3-2 till 5-2, som också matchen slutade med. Jag var SÅ HÄR glad, detta var utan tvekan säsongens bästa match & skönaste vinst. Totalt lyckorus var det, ni anar inte. Har inte varit så glad på riktigt länge, och den känslan höll i sig hela kvällen. Sitter just nu och lyssnar på Get to you, har den på repeat, så sjukt bra låt.

Ikväll (eller snarare i natt) blir det ännu mer hockey, semifinal mellan Sverige-USA. Den börjar 03.00 har jag för mig. Om jag ska kolla? Givetvis. En liten powernap, kanske något med lite socker (typ kladdkaka?!) och jag är fit for fight. Hoppas såklart på en vinst, hade varit super-duper att få se Sverige i JVM-final. Vågar vi gissa på att det blir Kanada de möter i såna fall?

Och vet ni vad? Jag har nog ett nyårslöfte, trots allt! Kan ni tänka er, jag har ett nyårslöfte. Jag som aldrig har några, eftersom jag ändå aldrig kan hålla dem. Men detta är speciellt, jag känner på mig att jag kommer att klara det. Så vad är då detta unika (för mig), speciella nyårslöfte? Om vi säger så här, det handlar om mig - bara om mig. Okej, det låter bara hemskt och egotrippat, men get this: jag har blivit sårad ett x antal gånger. Ingen big deal tänker ni kanske. Och vem vet, det kanske det inte är. Om det nu inte hade varit för att de gånger jag blivit sårad har jag oftast fallit för idioter, som fått för sig att de kan behandla mig lite hur dem vill. Men det kanske värsta är väl att jag låtit dem. Medans de behandlade mig lite hur de själva ville ursäktade jag deras beteende, intalade mig själv att de ville mig väl egentligen, att de inte menade något illa och så höll det på sådär ett tag, innan jag fick nog, och åter igen grät jag bittra tårar. Men nu är det över. Jag tänker inte längre låta mig själv utsättas för det. Om de inte kan behandla mig bra från första början kan det lika gärna vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0