I say I love you

booh. Sitter och läser Kenzas blogg samtidigt som jag bläddrar igenom en massa gamla bilder (minnen!), har precis fikat lite, John kom in med en bulle åt mig. Kan ha varit en akt av skuldkänslor efter smällen, vad vet jag? Nåväl, det spelar ingen roll, gott var det iallafall.

Hoho, om jag inte tänker helt fel så har jag huset helt för mig själv imorgon. Om så är fallet så blir det iallafall underbart. Kuta runt i underkläderna, duscha lite längre än vad jag borde, dunka musik för allt jag är värd, sola och bara leva loppan. Och sen sova lite längre än vad dom vill att jag gör. Medans dom stackarna är och jobbar och sliter... Behöver jag ens nämna att det är lite skadeglädje bakom det konstaterandet, att dom jobbar, men inte jag? Livet är rätt underbart ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0