no one can get in the way of what I'm feeling

bah, det slog mig nyss att om lite mer än en vecka drar jag till skåne. Crazy. Men jag längtar som tusan.

Haha, måste berätta om en grej som hände i helgen. Jag och Amanda skulle springa över vägen ner till hamnen för att hämta Maria, Jonte och en massa andra. Amanda springer först, och då vi nästan sprungit över så tappar jag min mobil på vägen, och några meter bort är en bil. Jag skriker, Amanda ser vad som hänt, och skriker, jag vänder mig om för att ta mobilen, halkar och håller tummarna att bilen ser att min stackars mobil ligger på vägen. Lyckligtvis så såg föraren det (och den stackare som satt bakom ratten hörde säkert mina vrål, som förmodligen hördes ända ner till Skellefteå) och saktade in. Men alltså, ni inser väl chocktillståndet som jag befann mig i? Helt galen. Hade mobilen hamnat under den där bilen hade jag grinat. Seriously. Den där lilla prylen är i stora drag mitt liv, jag har haft den i knappt ett halvår, plus att jag återfick min mobil så sent som i tisdags (eller om det var onsdags?) förra veckan efter två långsamma veckor. Nåväl, min bebis överlevde och jag klarade mig från en hjärtattack. Grymt.

nu, då jag ändå är igång, så måste jag få bjuda på en helt underbar version av Alicia Keys låt No one med the one and only John Mayer. Jag smälter, helt seriöst. enjoy


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0