blod är tjockare än vatten

Känns som att jag kommit in i ett bra flyt just nu. Jag är konstant glad, befinner mig på världens sommaridyll, likt alla andra somrar sen jag föddes typ (tyvärr blir det ganska långtråkigt ibland, men det är fint ändå) och jag mår bara jäkligt bra, helt enkelt. Kanske är därför jag är så extremt taggad inför helgen, vem vet? Allt jag vet är att jag ska göra allt - och jag menar verkligen allt - för att helgen ska bli så bra som möjligt och inte sluta som förra året. That's all I know. Och med underbart sällskap (vi har slutit en liten "pakt", börjar någon att må dåligt - you know why - eller om något händer så ska vi ta hand om varandra, och inte lämna någon i sticket), en massa dans och en förhoppningsvis helt galen helg.

Faktum är att, nu då jag tänker efter, så har det varit en helt jäkla underbar kanonsommar hittills. Detta är mycket tack vare sommarjobbet, och då syftar jag framför allt på Sara, Olle, Julia, Tim, Cathrine, Louise, Maggan, Jennie, Tobbe och Nikolaj + Emil och Aaron, förstås. 3 veckor som annars skulle ha varit galet sega, långsamma och dötråkiga blev 3 veckor fyllda av skratt, flams, bus och en massa galenskap. Och så hade det inte varit om det inte hade varit för er, så tack för det! Och en extra jätteguldstjärna till Sara för att hon funnits där och ställt upp för mig likt ingen annan. Låt mig bara ge er the true story, med en viss censurering: klockan är cirkus midnatt, jag grinar så jag knappt kan andas och är upprörd, helt enkelt. Ringer Sara, som givetvis sover, och stör henne, och ändå så pratar hon med mig, försöker lugna mig och sådant som inte alltför många skulle göra den tiden på dygnet. Sånt är värt allt i världen ska ni veta. Äkta vänskap. Och det är sant som dom säger: blod är tjockare än vatten. Vi håller ihop i vått och torrt, försöker ställa upp för varandra när ingenting annat räcker till, pratar, flamsar, gråter (oftast av skratt, men ändå). Den här bruden kan man prata om allt med. "Hon är guld värd" tänkte jag skriva, men sen så insåg jag en sak: har man en sån fin vän räcker det inte med guld för att värdera hennes riktiga värde. Sjukt bäst är hon, helt enkelt. Och det är hon - inser jag nu - som borde bära halsbandet jag har runt min hals just nu: Priceless. Obetalbar.

Kommentarer
Postat av: SaraP

Åh, vet inte vad jag ska säga! :)

Tack gumman, du vet att jag alltid finns där för dig <3

2009-07-22 @ 17:36:57
URL: http://sarapohjanen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0