She acts like summer and walks like rain

fan, ibland ångrar jag att jag tillfället kunde förlora förmågan att skriva/prata. Eller åtminstone ta tillbaka saker som jag verkligen, verkligen ångrar. Skulle inte ha berättat något. Hade varit så mycket enklare att bara låtsas som ingenting och fortsätta som vanligt. Men vad gör jag? Jo, jag ska förstöra allt. Som vanligt. Jävligt smidigt. Fick för mi att allt skulle kännas så mycket enklare om jag berättade, att jag skulle kunna gå vidare och bara leva som vanligt. Och hur bra går det, egentligen? Kan ju inte påstå att det går sådär superbra. Och det kanske mest korkade är att jag faktiskt trodde att allt skulle kunna bli som vanligt, att det faktiskt skulle gå att låtsas som att ingenting hänt. Newsflash! Det funkar inte! Det går käpprätt åt helvete, snarare. Hade ju mina aningar om att det skulle vara svårt, men inte så här svårt. Jag vill ha jullov nu.