She acts like summer and walks like rain

Har nyss hittat något som jag tror kan bli en viktig del i mitt liv, ett sätt att bli förstådd, förstå andra och för en gångs skull känna att man hör hemma någonstans. Lostdaugthersunited.org är en organisation för tjejer och kvinnor som har dålig eller saknar helt kontakt med sin pappa, precis som jag. Det är oerhört tufft att växa upp med en ensamstående mamma, även om jag är alldeles för envis för att erkänna det för sig själv. I hela mitt liv har jag alltid vägrat att erkänna det för andra och mig själv, för jag ansåg att det var ett sätt att visa mig svag, vilket jag inte velat göra. Att visa sig svag och sårbar är något utav det svåraste som finns, åtminstone för mig. Jag avskyr att vara offret, att vara den som behöver hjälp. Att dessutom erkänna för mig själv att jag faktiskt vill, och alltid har velat, ha kontakt med min pappa är något jag aldrig kunnat göra, inte förrän nu. Jag antar att min situation har medfört både positiva och negativa saker, jag skulle vilja säga att jag har blivit ganska stark som person, säker i mig själv på grund av det. Det har dock lagt grund till att jag har väldigt svårt att lita på killar/män och det dröjer ett tag innan jag verkligen kan släppa in dem på riktigt. Men jag tror absolut att detta är ett steg i rätt riktning, även om jag troligtvis kommer utvecklas med minismå babysteg.

If we stand united, maybe we can remove the feelings of guilt and shame.
If we stand united, maybe we can feel we are good enough - even though our dad might have told us we were not.

You join. We unite.