it's hard for me to shake the desease

nepp, detta förkylningsryck visade sig var mer än bara något tillfällig. Mår ungefär like värdelöst som jag gjorde för några timmar sedan, trots 8 timmars relativt god sömn. Sitter just nu och lyssnar på den fullkomligt fantastiska Tingsek, kan inte riktigt släppa hur galet bra han är och hur lång tid det skulle ta för mig att upptäcka honom. Har till och med pysslat ihop en makalöst bra playlist i min darling mp3-spelare. Förutom Tingsek, som numera är en given deltagare i alla mina playlists, hittar du Paolo Nutini, James Morrison, Maroon 5, John Mayer, Ray La Montagne, Fibes, oh Fibes!, Timbuktu och Salem al Fakir i en salig blandning. Ah, alla dessa underbara, talangfulla män. Vad skulle man göra utan dom? Jag vet inte varför, men jag är så himla kräsen då det gäller kvinnliga artister. Jag har ju någon enstaka låt lite här och där med en kvinnlig artist, men det är sällan att jag skaffar hela albumet, i bästa fall är det oftast ett par låtar. Vet som sagt inte vad det beror på, men en teori jag har är att jag har hållt på med musik så pass länge, sjungit osv, att jag kanske blivit mer kritisk mot kvinnliga artister, har lättare att hitta brister. Försöker att bättra mig på den fronten, men hela tiden då jag gjort försök tidigare så har James Morrison kommit med något nytt, John Mayer har gjort något grymt liveframträdande som finns på YouTube osv. Man blir ganska lätt distraherad av dessa guys, skulle jag vilja påstå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0