She acts like summer and walks like rain

alltså åh, John Mayer är ju en riktig pärla! Kanske inte det mest originella jag sagt på sistone, men det är ju sant. John Mayer är på många sätt en artist jag vuxit upp med. Var inte särskilt gammal då jag fick upp ögonen för honom, och resten är historia... Nä, men jag var väl sisådär 9-10 år då jag för första gången hörde Your body is a wonderland. Har dock inget glasklart minne, men jag minns att jag gillade låten redan från första början, men jag visste inte riktigt vem artisten var, och det var ju långt före både YouTube och Spotify, så musiken var väl inte fullt lika tillgänglig som den är idag. Men iallafall, det gick några år, och jag kunde som aldrig släppa den där låten. Men så en vacker dag 2004 kom min arma moder hem med ett exemplar av filmen Win a date with Tad Hamilton, och gissa vems guldbeklädda stämma som hördes där, minsann? Jo, nog var det herr Mayer, alltid. Back to you var låten. Och på den vägen har det varit. Och jag antar att, förutom att texterna ofta passar bra in på mig och mitt liv, så är han och hans musik lite utav en "comfort zone" för mig. Allt hans musik, och saker som bara påminner litegrann om honom, det ger mig en slags hemmastadd känsla. En trygghet, liksom. Skitsvårt att förklara, men tänk er typ eran snuttefilt eller gosekudde. De har en särskilt känsla och doft, och trots att de i princip håller på att falla sönder och man vet att man bör slänga iväg den så gör man inte det, för man vill fortfarande ha kvar den där speciella doften och den speciella känslan. Lite så, fast jag vill inte slänga bort John Mayer. Eller sluta lyssna på honom, för den delen.