She acts like summer and walks like rain

Jag gillar mat. Och maten verkar gilla mig. Tills jag är ondsint och äter upp den, vill säga. Så, nu sitter jag här och ägnar tolv-snåret åt min stora kärlek här i livet - mat. Lite kvällsfrukost såhär, vilket är vanligt om man heter Ida Lindgren, då jag alltid tycks bli hungrig vid den här tiden på dygnet... Vore kanske inte en dum idé att lägga sig i tid? Vilket förmodligen inte hjälper sådär överdrivet mycket, då jag vid mer än ett tillfälle vaknat av att jag varit hungrig. Ikväll förärades min mage med en tallrik yoghurt med tropisk smak med flingor, som jag inte rekommenderar för övrigt då smaken inte existerade och det kan väl i det närmsta jämföras med att tugga på trä, och ett glas som innehåll en smått vidrig blandning av apelsin/äpple/mandarin-juice och passionssoda. Rekommenderas ej.

Börjar för övrigt att gilla min tandställning nu. Förutom att det hela tiden fastnar mat (kommer förmodligen börja bära med mig tandpetare och fickspegel, matrester i tandsingarna är inte nice!!) är den rätt bra ändå. I like it. Handlar väl mest om att vänja sig. Och jag inbillar mig att det redan, bara efter några dagar, blivit lite ändring på saker. Som sagt, säkert inbillning, men lite fantasi har väl ingen dött av?

Nu ska jag läsa vidare på några årsgamla blogginlägg författade av John Clayton Mayer. Åh, kärlek till den mannen och hans blogg. Har nyss skrattat åt ett inlägg om körsbärstomater. Antar att jag får återkomma till det lite senare. OVER & OUT