ÅH

det blev en lång kväll framför TVn igår bänkad framför bröllopet och middagen och allt som väntade efteråt. Hela gänget satt som fastklistrade och såg alla fina tal och alla vackra klänningar. Och HALLÅ, hur fint var inte Daniels tal? Herregud, trodde aldrig att tårarna skulle sluta rinna. Jag må vara en obotlig romantiker, men det var då utan tvekan det vackraste jag någonsin hört någon säga. Är - faktiskt - inget fan av tal, de kan ofta kännas tillgjorda och långdragna, men alla tal som hölls under kvällen (eller ja, de jag hörde åtminstone) var otroligt fina, och jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Lyckades jag? Nja, alltså att säga att jag lyckades vore att ljuga. Sitter i skrivande stund och tittar på en sammanfattning av dagen och kvällen, och att inte bli rörd av det hela är fortfarande en riktig utmaning.

I MISS LOVE

ibland saknar jag känslan av att vara kär
livet känns enklare då.

<3

fan, att allt hemskt ska hända så bra människor...
jag tänker på dig & jag finns här, vännen.
<3

RSS 2.0